Trauma
Jag, Patte och Haylie for ut och åkte bil nu ikväll, ihopp om att få surfinskan att sova. Det lyckades ju sisådär, men vi fick iallafall se storön och allt som hör till.
Förutom 300 harar så såg vi även några grodor. Nu är det inga småa grodor som vi fångade på sandskär och satt på våran moster som låg och solade. Nej, det var stora as som var större än min näve.
Patte såg en och var tvungen att backa tillbaka, men vi hittade den ändå inte. Jag satt och halvgrinade och skrek lite i bilen, eftersom att grodor troligtvis är bland det äckligaste som finns (är det bara jag som inbillar mig att de är fulla av grön gegga??). Tillslut kom den haltande utskuttande på vägen igen, och ja, den var halt! Patte hade kört ihjäl ena benet och både han och jag fick dåligt samvete och mådde lite dåligt. Han ville gå ut och stampa ihjäl den, men jag ville inte att han skulle ha groda under foten, så vi skippade det och körde hem. Bilen rullade inte snabbare än 50 km i timmen, då han var rädd för att ta ihjäl en till groda och hela bilresan gick åt till att prata om den stackars grodan.
Nåja, vi kom ju hem tillslut och Haylie är lika grinig som vanligt :) Jag har överlåtit ansvaret åt Patrik då jag tycker det är orättvist att jag ska ha henne både på kvällarna och morgonen. Jag stiger upp kring 6-7 och han snarkar vidare till 11-12. Not fair.
På torsdag är hon 8 veckor, och 4 veckor efter det sägs det att ungar med sånt här humör brukar lugna ner sig. Jag ber böner till Gud och hoppas att det stämmer! Godnatt.
Förutom 300 harar så såg vi även några grodor. Nu är det inga småa grodor som vi fångade på sandskär och satt på våran moster som låg och solade. Nej, det var stora as som var större än min näve.
Patte såg en och var tvungen att backa tillbaka, men vi hittade den ändå inte. Jag satt och halvgrinade och skrek lite i bilen, eftersom att grodor troligtvis är bland det äckligaste som finns (är det bara jag som inbillar mig att de är fulla av grön gegga??). Tillslut kom den haltande utskuttande på vägen igen, och ja, den var halt! Patte hade kört ihjäl ena benet och både han och jag fick dåligt samvete och mådde lite dåligt. Han ville gå ut och stampa ihjäl den, men jag ville inte att han skulle ha groda under foten, så vi skippade det och körde hem. Bilen rullade inte snabbare än 50 km i timmen, då han var rädd för att ta ihjäl en till groda och hela bilresan gick åt till att prata om den stackars grodan.
Nåja, vi kom ju hem tillslut och Haylie är lika grinig som vanligt :) Jag har överlåtit ansvaret åt Patrik då jag tycker det är orättvist att jag ska ha henne både på kvällarna och morgonen. Jag stiger upp kring 6-7 och han snarkar vidare till 11-12. Not fair.
På torsdag är hon 8 veckor, och 4 veckor efter det sägs det att ungar med sånt här humör brukar lugna ner sig. Jag ber böner till Gud och hoppas att det stämmer! Godnatt.
Kommentarer
Trackback