fiffomiffo

Lyckades fånga bebis på film för en stund sen, äntligen. Annars brukar h*n alltid sluta när kameran åker fram.

Videon bearbetas fortfarande så kvalitén är ganska dålig.


Vad det var Patte såg på min mage? Mina första bristningar!


Här ser man kanske lite bättre. Patte tycker fortfarande att det är äckligt när
h*n sparkar sådär :)

Älskade unge <3

Ord är överflödiga.

Idag är det den 18e februari och det innebär att jag, Lill-Frida har namnsdag. När jag var yngre hette min bästa kompis också Frida, men eftersom att hon var ett år äldre så fick hon vara storfrida och jag lillfrida.
Min farmor heter också Frida, fast i mellannamn, så hon har alltid varit storfrida och jag lillfrida.
Sen att jag fortfarande kallas lillfrida pågrund av min storlek är ju en helt annan sak.

Eftersom att jag är en fattig kyrkråtta och inte har ett öre kvar på min telefon så kan jag inte enligt tradion, ringa och gratulera storfrida på namnsdagen. Hon brukar iofs hinna före men inte idag. Faktum är att det var jättelänge sen hon hörde av sig. Ja, farmor alltså. Jag har varken bil, pengar eller körkort så tyvärr kan jag inte hälsa på där ofta alls, trots att dom bara bor på näsbyn. Så jag får hoppas att totte eller mia läser det här och hälsar grattis till farmor från mig :)

Sådär, då var det avklarat.
Idag har jag inte varit ut genom dörren. Camilla, Linda och Ida kom hit tidigare när Camilla tatuerade sig. Linda fick klippa mitt hår lite. Det är så jädrans torrt och även om jag klipper några mm nästan dagligen så blir det inte bättre. Såhär kort hår som jag haft nu sista tiden har jag inte haft sen jag gick i 7an. Jag bad Linda klippa bort alla kluvna toppar och försöka få liv i det igen. Hon konstaterade dock att det inte fanns några kluvna toppar, utan håret har nog bara torkat ut av sig själv. Bra att veta. Nu slipper jag ju klippa av mig flera cm i månaden bara för att jag blir less.

Jag blir själv förvånad över att jag kan prata så mycket om så lite. Det är en gåva jag har, som tyvärr inte alltid (eller någonsin) uppskattas av min sambo. Han står föresten och fixar pastasallad till middag. Vi har tjaffsat hela dagen om hurvida man kan äta sallad till middag eller inte. Jag är emot det, men inte han, och som vanligt ska han vinna och få som han vill, så nu ska jag gå och äta lunch.. i middagstid. Tudels.

Föresten.
För länge sen köpte jag en skål på IKEA som jag med avsikt hade tänkt ha till sallad. Den har dock agerat både chips-, popcorn- och ostbågsskål istället. Nu tog jag fram den och diskade ur den, bredvid Patrik. Berättade även det här för honom eftersom att han ofta är väldigt ouppmärksam.

Patrik - Vars ska jag sätta salladen då?
Jag - jag tog ju just fram en skål
Patrik - Ska vi ha sallad i popcornskålen?
Jag - Det är snarare du som haft popcorn i salladskålen
Patrik - Nej, det här är en popcornskål
Jag - Nej, det här är en vanlig vit porslinsskål som man kan ha vad man vill i.
Patrik - Det är en popcornskål
Jag - Det är en vanlig skål Patrik. jag köpte den för att ha sallad i så det är en salladsskål..

Diskussionen lever ännu.

Blir verkligen alla såhär tjaffsiga när man flyttar ihop?:)

Oj nu blev jag nervös. Världens bästa AnnMary frågade om hon får fota min magge imorgon.. Eftersom att jag tjatat om det här hur länge som helst så kunde jag ju inte tacka nej. Celluliterna är ett faktum, det är valkar och veck överallt, huden är fläckig och jag samlar så mycket vätska att jag konstant har avtryck på hela kroppen. Men det är ingenting som photoshop inte kan råda bot på :)

Tack och lov ska vi bara fota närbilder på kaggen, då jag inte alls känner mig bekväm som jag ser ut nu :)
Ska bli spännande att se vad maran hittar på.. Vet att det ska vara vit bakgrund, att jag ska ha med svarta och vita underkläder, en vit gubbskjorta och mycket mer vet jag inte. Eller ja, mycket mer kan jag nog inte erbjuda.

Sen råkar ju Patte syrra också vara bra på det här med att fota, så vi tänkte tvinga henne att ta bilder på magen när Patte också är med :)

Lika bra att passa på innan bristningarna börjar dyka upp på magen också. Tissarna är redan randiga men jag har bara några få djupa bristningar som jag antar kommer stanna. De andra är ytliga och har redan börjat blekna litegrann så det gör ingenting :)

Jag och Baby har nyss ätit våfflor med glass och sylt och nu vet jag inte riktigt vad vi ska göra. Jag får inte promenera och vi har ingen bil, vilket gör mig ganska låst här hemma.
Men ikväll måste vi få tag i en bil iaf för klockan 6 ska vi och äta på vikingen :) Jag är inte alls brydd om alla hjärtans dag egentligen. Jag älskar ingen mer idag bara för att det är den fjortonde. Men jag har ju en odödlig romantiker till pojkvän.. ehm..

Och ni som gnäller för att den här dagen är så värdelös och överskattad.. umgås med era kompisar eller familj istället. De skulle då jag ha gjort om inte alla tofflade järnet idag :)

Tudels.

Oj, det verkade fungera. Efter att jag skrivit inlägget i förrgår så kom ett köksbord hit.
Min farbror och hans fru hade läst att jag skrivit att vi fortfarande inte har något bord, så dom begav sig till haparanda (utan förvarning) och köpte ett köksbord åt oss. Hur snällt är inte det? Sen att det råkade vara precis det bord och dom stolar vi tittat på så många gånger förr, men varit alldeles för snåla för att köpa. Det kostade ju trotsallt några tusen.
Patte stack iväg och dom kom hit och hjälpte mig att montera ihop det.. Eller så var det dom som monterade, och jag satt och pillade med en och samma skruv, samtidigt som jag svor och suckade under hela tiden.

Förutom att dom alltid varit världens snällaste och alltid ställt upp på allting, så måste det vara det roligaste paret i världen. Haha.

Nu är det bara soffan kvar. Kixen är mer än välkommen att komma hit med sin nya, fina soffa. Gärna spegeln som Mikael hatar också.

Nä om man skulle slå på en film och sova ett tag nu. Igår var jag helt slut i kroppen och låg i sängen tills dom kom hit med bordet kring 17tiden. Idag är jag likadan. Då har jag iofs vaknat klockan 1 av en mardröm, och kring 2-3 av att jag hade så jävla ont i magen. Blir lika nervös varje gång.
Efter att jag spytt i säkert en kvart nonstop, legat i badet 3 gånger, masserat magen, vankat runt och ojjat mig i lägenheten, så lugnade det ner sig.. Men då var jag alldeles för nervös för att kunna somna. Sen väckte Patrik mig klockan 8 och nu vill jag inget hellre än att somna om en timme iaf. Så.. godnatt!

Jahopp, nu är det nästan bara 5 veckor kvar och jag börjar bli lite rädd.
Hade hoppats få hit en större soffa och ett köksbord innan bebis kommer, men det verkar vara lättare sagt än gjort.
Om någon har en soffa eller ett bord över så kan ni komma och lämna det på kamomillstigen.