Namnsdag, farmor och pastasallad
Idag är det den 18e februari och det innebär att jag, Lill-Frida har namnsdag. När jag var yngre hette min bästa kompis också Frida, men eftersom att hon var ett år äldre så fick hon vara storfrida och jag lillfrida.
Min farmor heter också Frida, fast i mellannamn, så hon har alltid varit storfrida och jag lillfrida.
Sen att jag fortfarande kallas lillfrida pågrund av min storlek är ju en helt annan sak.
Eftersom att jag är en fattig kyrkråtta och inte har ett öre kvar på min telefon så kan jag inte enligt tradion, ringa och gratulera storfrida på namnsdagen. Hon brukar iofs hinna före men inte idag. Faktum är att det var jättelänge sen hon hörde av sig. Ja, farmor alltså. Jag har varken bil, pengar eller körkort så tyvärr kan jag inte hälsa på där ofta alls, trots att dom bara bor på näsbyn. Så jag får hoppas att totte eller mia läser det här och hälsar grattis till farmor från mig :)
Sådär, då var det avklarat.
Idag har jag inte varit ut genom dörren. Camilla, Linda och Ida kom hit tidigare när Camilla tatuerade sig. Linda fick klippa mitt hår lite. Det är så jädrans torrt och även om jag klipper några mm nästan dagligen så blir det inte bättre. Såhär kort hår som jag haft nu sista tiden har jag inte haft sen jag gick i 7an. Jag bad Linda klippa bort alla kluvna toppar och försöka få liv i det igen. Hon konstaterade dock att det inte fanns några kluvna toppar, utan håret har nog bara torkat ut av sig själv. Bra att veta. Nu slipper jag ju klippa av mig flera cm i månaden bara för att jag blir less.
Jag blir själv förvånad över att jag kan prata så mycket om så lite. Det är en gåva jag har, som tyvärr inte alltid (eller någonsin) uppskattas av min sambo. Han står föresten och fixar pastasallad till middag. Vi har tjaffsat hela dagen om hurvida man kan äta sallad till middag eller inte. Jag är emot det, men inte han, och som vanligt ska han vinna och få som han vill, så nu ska jag gå och äta lunch.. i middagstid. Tudels.
Föresten.
För länge sen köpte jag en skål på IKEA som jag med avsikt hade tänkt ha till sallad. Den har dock agerat både chips-, popcorn- och ostbågsskål istället. Nu tog jag fram den och diskade ur den, bredvid Patrik. Berättade även det här för honom eftersom att han ofta är väldigt ouppmärksam.
Patrik - Vars ska jag sätta salladen då?
Jag - jag tog ju just fram en skål
Patrik - Ska vi ha sallad i popcornskålen?
Jag - Det är snarare du som haft popcorn i salladskålen
Patrik - Nej, det här är en popcornskål
Jag - Nej, det här är en vanlig vit porslinsskål som man kan ha vad man vill i.
Patrik - Det är en popcornskål
Jag - Det är en vanlig skål Patrik. jag köpte den för att ha sallad i så det är en salladsskål..
Diskussionen lever ännu.
Blir verkligen alla såhär tjaffsiga när man flyttar ihop?:)
Min farmor heter också Frida, fast i mellannamn, så hon har alltid varit storfrida och jag lillfrida.
Sen att jag fortfarande kallas lillfrida pågrund av min storlek är ju en helt annan sak.
Eftersom att jag är en fattig kyrkråtta och inte har ett öre kvar på min telefon så kan jag inte enligt tradion, ringa och gratulera storfrida på namnsdagen. Hon brukar iofs hinna före men inte idag. Faktum är att det var jättelänge sen hon hörde av sig. Ja, farmor alltså. Jag har varken bil, pengar eller körkort så tyvärr kan jag inte hälsa på där ofta alls, trots att dom bara bor på näsbyn. Så jag får hoppas att totte eller mia läser det här och hälsar grattis till farmor från mig :)
Sådär, då var det avklarat.
Idag har jag inte varit ut genom dörren. Camilla, Linda och Ida kom hit tidigare när Camilla tatuerade sig. Linda fick klippa mitt hår lite. Det är så jädrans torrt och även om jag klipper några mm nästan dagligen så blir det inte bättre. Såhär kort hår som jag haft nu sista tiden har jag inte haft sen jag gick i 7an. Jag bad Linda klippa bort alla kluvna toppar och försöka få liv i det igen. Hon konstaterade dock att det inte fanns några kluvna toppar, utan håret har nog bara torkat ut av sig själv. Bra att veta. Nu slipper jag ju klippa av mig flera cm i månaden bara för att jag blir less.
Jag blir själv förvånad över att jag kan prata så mycket om så lite. Det är en gåva jag har, som tyvärr inte alltid (eller någonsin) uppskattas av min sambo. Han står föresten och fixar pastasallad till middag. Vi har tjaffsat hela dagen om hurvida man kan äta sallad till middag eller inte. Jag är emot det, men inte han, och som vanligt ska han vinna och få som han vill, så nu ska jag gå och äta lunch.. i middagstid. Tudels.
Föresten.
För länge sen köpte jag en skål på IKEA som jag med avsikt hade tänkt ha till sallad. Den har dock agerat både chips-, popcorn- och ostbågsskål istället. Nu tog jag fram den och diskade ur den, bredvid Patrik. Berättade även det här för honom eftersom att han ofta är väldigt ouppmärksam.
Patrik - Vars ska jag sätta salladen då?
Jag - jag tog ju just fram en skål
Patrik - Ska vi ha sallad i popcornskålen?
Jag - Det är snarare du som haft popcorn i salladskålen
Patrik - Nej, det här är en popcornskål
Jag - Nej, det här är en vanlig vit porslinsskål som man kan ha vad man vill i.
Patrik - Det är en popcornskål
Jag - Det är en vanlig skål Patrik. jag köpte den för att ha sallad i så det är en salladsskål..
Diskussionen lever ännu.
Blir verkligen alla såhär tjaffsiga när man flyttar ihop?:)
Kommentarer
Postat av: Vikotr
Grattis
Trackback