men..
ja jag ändrade mig. nej, jag ska inte på hotellet. inte bara för hur mycket jag ogillar fulla människor utan också för att jag har en bäbis i magen.
Den som inte är gravid vet nog inte hur det känns att gå runt med ett litet barn i magen, som ska växa upp till något stort sen. Jag vill inte riskera att magen hoppar mellan väggarna inne i en trång lokal bara för att jag ska göra alla andra till lags. Jag VILL inte ens fara till något skithotell. Bäbis har sagt ifrån hela veckan med att ge mig kramp och ont i magen konstant hela tiden. Jag tar det givetvis som ett tecken att jag ska tagga ner. Mitt huvud går i ett och jag gör inte annat än att försöka fixa och hjälpa andra. Även om det kanske inte är fysiskt jobbigt så tar psyket och lilla bäbis otroligt mycket stryk av det. Såfort telefonen ringer så blir jag arg eller irriterad för jag vet vad som väntar, och det gör även bäbis. Är det något som får lillen att sparka så är det Lady Gaga och mobiltelefoner.
Att vara gravid handlar inte bara om att vara fet. Det är sjukt mycket saker som händer i kroppen hela tiden som gör iallafall mig helt slut både i kroppen och i huvudet. Hormoner sprutar åt alla håll och magens innehåll är upptryckt mot lungorna så andas normalt kan man ju glömma. Mina tuttpiercingar är utbytta mot bristningar och alla fina kläder är utbytta mot samma slitna stora linnen.
"Nej du får inte stanna hemma. Jag vill att du kommer med" Ja givetvis vill jag också umgås med mina kompisar, men kan inte mina kompisar umgås med mig annan tid, nykter, så skiter jag i det. Men samtidigt varken vill eller kan jag kräva att mina kompisar eller min pojkvän ska vara nykter bara för att jag måste vara det.
Nu har jag valt att göra en totalvädning i livet, skaffa barn och ägna mig åt det. Allt som har att göra med sprit, fest och allt annat skit har jag lämnat bakom mig och gjort bort känner jag. Jag kommer ha ansvar för mitt barn i åtminstone 19 år till. Jag kan inte skaffa barn nu för att jag vill ha det just nu, men sen ändra mig och lämna bort det till någon annan. Jag kan vara sjukt sugen på ett glas vin men jag kommer nog aldrig mer bli sugen på att supa mig redlös, skämma ut mig inför folk som redan sett allt för att sen ligga och söka tröst dagen efter när man lider av ångest och baksmälla.
Jag kan fortsätta hur länge som helst, men det tänker jag inte göra. Jag tänker inte bortförklara en sån simpel sak. Och tro nu inte att jag lider av den lilla där i magen. Jag har aldrig varit lyckligare i hela mitt liv. Tanken av mig, älsko och den lilla om bara några månader gör mig gladast i världen. Jag älskar båda två mer än något annat, även om det nu är dom 2 som också får ta mest stryk.
Nä ikväll vill jag vara med min bäbis. Jag vill känna hur h*n sparkar så jag ryser i hela kroppen och blir varm, lugn och glad. Sen vill jag svalka mig med julmust och filmen som börjar på fyran 21.30. Godnatt.
lillmaggen för 3 veckor sen. ska försöka ta lite färska bilder så ni får se vilken kula jag fått :)
Den som inte är gravid vet nog inte hur det känns att gå runt med ett litet barn i magen, som ska växa upp till något stort sen. Jag vill inte riskera att magen hoppar mellan väggarna inne i en trång lokal bara för att jag ska göra alla andra till lags. Jag VILL inte ens fara till något skithotell. Bäbis har sagt ifrån hela veckan med att ge mig kramp och ont i magen konstant hela tiden. Jag tar det givetvis som ett tecken att jag ska tagga ner. Mitt huvud går i ett och jag gör inte annat än att försöka fixa och hjälpa andra. Även om det kanske inte är fysiskt jobbigt så tar psyket och lilla bäbis otroligt mycket stryk av det. Såfort telefonen ringer så blir jag arg eller irriterad för jag vet vad som väntar, och det gör även bäbis. Är det något som får lillen att sparka så är det Lady Gaga och mobiltelefoner.
Att vara gravid handlar inte bara om att vara fet. Det är sjukt mycket saker som händer i kroppen hela tiden som gör iallafall mig helt slut både i kroppen och i huvudet. Hormoner sprutar åt alla håll och magens innehåll är upptryckt mot lungorna så andas normalt kan man ju glömma. Mina tuttpiercingar är utbytta mot bristningar och alla fina kläder är utbytta mot samma slitna stora linnen.
"Nej du får inte stanna hemma. Jag vill att du kommer med" Ja givetvis vill jag också umgås med mina kompisar, men kan inte mina kompisar umgås med mig annan tid, nykter, så skiter jag i det. Men samtidigt varken vill eller kan jag kräva att mina kompisar eller min pojkvän ska vara nykter bara för att jag måste vara det.
Nu har jag valt att göra en totalvädning i livet, skaffa barn och ägna mig åt det. Allt som har att göra med sprit, fest och allt annat skit har jag lämnat bakom mig och gjort bort känner jag. Jag kommer ha ansvar för mitt barn i åtminstone 19 år till. Jag kan inte skaffa barn nu för att jag vill ha det just nu, men sen ändra mig och lämna bort det till någon annan. Jag kan vara sjukt sugen på ett glas vin men jag kommer nog aldrig mer bli sugen på att supa mig redlös, skämma ut mig inför folk som redan sett allt för att sen ligga och söka tröst dagen efter när man lider av ångest och baksmälla.
Jag kan fortsätta hur länge som helst, men det tänker jag inte göra. Jag tänker inte bortförklara en sån simpel sak. Och tro nu inte att jag lider av den lilla där i magen. Jag har aldrig varit lyckligare i hela mitt liv. Tanken av mig, älsko och den lilla om bara några månader gör mig gladast i världen. Jag älskar båda två mer än något annat, även om det nu är dom 2 som också får ta mest stryk.
Nä ikväll vill jag vara med min bäbis. Jag vill känna hur h*n sparkar så jag ryser i hela kroppen och blir varm, lugn och glad. Sen vill jag svalka mig med julmust och filmen som börjar på fyran 21.30. Godnatt.
lillmaggen för 3 veckor sen. ska försöka ta lite färska bilder så ni får se vilken kula jag fått :)
Kommentarer
Postat av: AnnMary
Jag önskar jag hade varit med dig igårkväll istället för något skithotllet baby! Saknar dig och älskar dig :)
Postat av: carro
kan ha varit det klokaste jag läst på länge! :)
Trackback