får jag gnälla?

jo det får jag. det är min blogg och jag skriver vad jag vill.

Jag älskar min bäbis. Men jag hatar att ha konstant ont i huvudet, att inte ens kunna le (eller se sur ut) utan att huvudet går i bitar. Minsta ansiktsberöring, och jag tror jag avlider. Jag antar att det är lillens fel.

Jag älskar min Patrik. Tyvärr gör han inte huvudvärken bättre. Ser jag på TV så ser jag på TV. Men Patrik har svårt att förstå det och gillar att pilla mig i ansiktet, slå på mig, prata, flåsa och irritera mig. Tillslut blir jag less och skriker. Då är jag en hagga. Säger han. Jag kontrar med att jag gärna lyssnar om han skulle säga något, men oftast pratar han något eget språk, sjunger någon egen låt han hittar på eller mumlar bara. Sen blir han sur för att jag "aldrig lyssnar och skiter i allt han säger". Men ändå är det jag som är haggan.

Igår låg jag och läste en bok som är full med mail mellan Gynning och Schulman och Schulman förklarar sin kärlek till sin flickvän, som han kallar monstret. Han uppskattar att hon är ett monster och menar att det aldrig blir tråkigt för man vet inte vad som ska hända. Jag frågar Patrik varför han inte kan uppskatta mig på samma sätt. Han svarar med att "jag är ju tillsammans med dig ännu, även fast du är ett monster". Jag vet inte om det var det svaret jag hade väntat mig.

Säger jag "Nu har jag ont i huvudet. Var tyst" så kontrar han med att hans kompis flickvän (eller liknande) minsann har det värre. Hon får åka in på akuten och ta sprutor hela tiden och blabla. Jaha, jättetråkigt tänker jag men just nu skiter jag i det. Jag tävlar inte om vem som har ondast. Jag vill bara slippa skiten och bli människa igen! Men ändå är det jag som är egoisten som bara tänker på mig själv, påstår det lilla aset.

Nåja, jag har proppat mig full med flera glas vatten och några panodiler. Sara ringer snart och då ska vi ta en promenad med Fia. Det kanske hjälper?


Kommentarer

vavava?

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress:

URL:

kommentar:

Trackback