fiffomiffo

ja ingen har väl missat att jag har världens konstigaste, och sötaste granne.
hon är väl närmare 60 och har alltid nåt att säga. vi har börjat bli riktigt bra vänner nu faktiskt :)
alla dom här konversationerna utspelar sig i trapphuset nånstans, eller utanför lägenheten

tant - men snälla vän, ta av dig den där mössan. det ser ut som en uppdragen rånarluva
frida - men det är ju en uppdragen rånarluva
tystnad
tant - ja jag säger ju det - du ÄR konstig!
frida - va? det har du aldrig sagt?
tant - näe inte åt dig kanske

tant - gå inte ut sådär, för din egen skull
frida (suckar) - vad är det nudå?
tant - det är för ditt eget bästa! gå inte ut sådär!
frida - hm....
tant - jag tycker du går upp igen och funderar om det verkligen var rätt klädval
frida kollar på sina kläder
frida - oj.. hehe

jag hade alltså mina pyjamasbrallor på mig

tant - du börjar inte bli less på att lyssna på nordman dygnet runt?
frida - nej
tant - nähä men det gör jag

och nu till det värsta då! jag är ju ensam hemma och har varit det ett tag nu. igår var jag i dundret hela dagen.
idag när jag träffade henne sa hon
tant - sprang ni maraton hemma hos dig igår eller?
frida - eeh nee vadådå?
tant - jag brukar inte bry mig om att ni springer runt där uppe, men igår tog det verkligen aldrig slut på stampandet

JAG SÄGER JU ATT DET SPÖKAR HÄR!!! .. eller så spökar det i hennes huvud.
jaja, läskigt hur som helst. jag sover då inte hemma inatt, ooh no!