fiffomiffo

nu är det äntligen över.
usch vad blödig jag har varit. har lipat som ett litet barn konstant mellan 2 och nu typ. men det är väl nyttigt antar jag, då det inte händer för ofta, eller någonsin egentligen.
värst var när vi skulle sätta blommorna på kistan och säga hejdå, huvva! när morfar sa "sov gott pappa" kunde jag verkligen inte hålla tillbaka nåt mer. försökte diskret vända mig om och söka en smidig väg tillbaka. det var rätt mycket folk, och alla kollade med en sån där förstående och konstig blick som bara får en att grina ännu mer. blä.

men det kändes bra att höra alla fina ord om han, av både prästen och alla som var där. många visste jag inte ens vem det var. släkt från långt håll, eller bara kompisar eller bekanta. men det var skönt att höra att han var så pass omtyckt av alla utanför släkten också.

"man vet inte vad man har fören man förlorar det". visst, jag har alltid vetat hur bra han är och vars jag har han, men jag har tagit han för givet. usch vad dålig jag känner mig.

var skönt att träffa släkten man inte träffar så ofta något mera. som gammelmommo från seskis och momma.
gammelmommo såg nästan lite besviken ut när hon kramade mig och sa "oj jag kände knappt igen dig. du måste komma och hälsa på oftare". får sjukt dåligt samvete.
får fara dit här någon dag och fläska i mig hennes fika tror jag :)

jag saknar dig minna, sov gott!

bilder kanske kommer sen, om stefan loggar in på msn och skickar åt mig.

---

nu är det iallafall hockey som gäller. sitter och väntar på "hockeyrast" som sara hade sagt. jag måste köpa snus.
kixen ville umgås också så jag får väl ta mig tid till det.