save me from myself

när orken och motivationen tar slut, innan man ens hittat den. hur gör man då?
hur gör man för att komma upp ur gropen? ju mer jag försöker, ju längre ner kommer jag.
jag hatar det här. jag hatar iofs de mesta så det kvittar ju.
det är tragiskt hur människor förändras. och det är tragiskt hur man själv tvingas ändras för att passa in. det är tragiskt att jag ser vad som händer och håller på att hända, utan att göra något åt det. men som sagt, orken och motivationen finns inte där längre.



jag hoppas helgen blir bra iallafall. och jag hoppas att sara kommer fylla mig med hennes positiva energi imorgon när hon kommer hem. jag hoppas hon kommer vara sådär förstående och stöttande som bara hon kan vara. jag hoppas hon läser det här och vet vad jag väntar mig nu. annars blir det ytterligare en besvikelse. höhö.
hur kan hon vara så närvarande men ändå så frånvarande på samma gång? hur kan hon få mig så jävla arg ibland och i nästa stund få mig till den lyckligaste människan på jorden? hur kan hon ge mig den orken och kraften som behövs för att klara vardagen, på bara några sekunder, medans jag söker efter den alla vakna minuter? hur kan hon få mig att skratta och trivas, när jag bara vill gömma mig från omvärlden? hur kan hon få mig att se ljus, när det är som mörkrast? hur kan hon få mig att våga, tro och hoppas, när allt bara blir fel och alla bara försvinner? hur kan hon tända den låga som alltid tycks slockna? fast den stora frågan är ju egentligen hur hon orkar. hur någon överhuvudtaget orkar med mig när jag är i det här läget. jag gör det inte.





camilla insåg en gång och fick mig därifrån. sara inser inte, men hon hjälper bara genom att vara sara.

jag pratar i gåtor nu, vilket bara gör mig ännu mer förvirrad. jag ska gå och lägga mig bredvid karln som verkar ha somnat i sängen nu och plugga lite teori. sen skiter jag i vilket, men jag måste ut härifrån.

Kommentarer
Postat av: Sara

Men min lilla lillan ! Jag är så glad att jag har dig. Du får mig verkligen och känna mig så jäkla glad. med dig kan jag busa om jag är busig och gråta om ja är less. Jag blir helt rörd :) Puss på dig sötis jag älskar dig. Du vet att ja alltid finns här för dig. Bara du mår bra så mår jag bra.

Postat av: Lajsan

tar ut lite lycka från mig, knölar ihop det, kastar iväg det och prickar det rätt i örat på dig. Hoppas det letar sig in genom örat, in i hjärnarn, ner i kroppen och stannar där :) hihi

2008-12-10 @ 00:09:28

vavava?

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress:

URL:

kommentar:

Trackback